Kapitel 1. Dublin.

I juni stuvade jag och frugan ner våra viktigaste förnödenheter i en varsin ryggsäck och gav oss ut i Europa med tåg som främsta färdmedel. Det här är vår resa från Dublin till Barcelona.

Detta blogginlägg läses med fördel till tonerna av The Dubliners. Klicka därför på nedanstående spotifylänk för att komma i maximal stämning.

Okej. Here it goes. Från ett förbaskat regnigt Sverige till ett betydligt angenämare Dublin. Vi klev av bussen från flygplatsen, tog upp en skrynklig karta och hann inte vara vilsna i mer än sisådär fem sekunder förrän den första dublinern kom fram och frågade om vi skulle till vandrarhemmet. Vi bodde på Dublin International Youth Hostel, ett gammalt kloster där självaste Jesus häckade utanför vårt fönster. Frukost åt man i nunnornas kapell, komplett med biktstol och allt.

Vi började med att bädda varsin överslaf innan vi gav oss ut i Dublin Town. Rummet delade vi med fyra andra chicks.

Där ute hittade vi bland annat en 120 meter hög pinne. Dublin Spire, minst lika bra som Berlins TV-torn.

Ständigt påminda om stadens stolthet. Guinnessölet.

Dagen därpå, pigga och glada gav vi oss ut på långvandring längs stadens gator och floden Liffey.

Förbi de gigantiska bryggerikvarteren där vi lärde oss allt om hur Guinness blir till. Hej.

Ja, såhär går det till. Vi gjorde även en kvalitetskontroll framåt kvällen. Det smakade bra. Skummet får fem solar.

Strosade runt i pubtäta Temple Bar.

Styrde sedan stegen mot Ireland Museum of Modern Art vilket restaurerades för tillfället så särskilt mycket konst fanns där inte att beskåda.

Fast det gjorde inte så värst mycket, för just då var hungern betydligt mer påtaglig än konstsuget. Där fanns ett bra café. Jag åt bagel med chips. Nyttigt och bra!

I ett litet annex bredvid museet fanns dock lite modern konst. Till exempel den här lilla radion. Fin, men jag köpte den inte.

Vi traskade vidare.  Såhär ska en cykel se ut.

Eftersom vi reste som rutinerade backpackers var shopping i någon större skala inte att tänka på. Jag lät därför den här stackars skyltdockan behålla sina tjusiga kläder.

Jag hade fått ett hett tips om The Cake Café. Till slut hittade vi det på en ganska otippad bakgård. Där satt vi länge och skrev vykort och resedagbok.

Vi beställde kaffe och lemon slice.

Och det var i stort sett den dublinvistelsen det, för sen var det hög tid att åka vidare mot nästa resmål.

Vi ses i Wrexham!

 

 

 

 

Annonser

2 svar

  1. Vilken härlig stämning det blev. Jag hade velat vara med. Kram

  2. Trevligt att resa med till Dublin. Jag ”åker” en gång till. Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: